Höjden av lyx
En handelsresa till Malmö
Jag har varit i Malmö. Jag hade förväntat mig att bli chockad över falafelpriserna efter inflationen, istället fick jag reda på att flera ställen sänkt priserna och att det numera, återigen, går att köpa en falafel för 25 spänn. Trelleborgsgatan lika ful och feldimensionerad som alltid. Solen lyste, vinden var inte allt för kall. På en releasefest för Lyrikvännens senaste nummer talade Arne Melberg med Ylva Gripfelt om Hölderlin och det oavslutade. Evenemanget hölls på Skånes konstförening där jag var med och startade Malmötxt för tio år sedan. Nostalgi.
Efteråt drack vi öl på Family Pub till midnatt, kvällen ville inte ta slut, jag pratade alldeles för länge om Gustaf Frödings psykiatriska diagnoser med Linus Gårdfelt. Han anklagade mig för att ha förbisett hans diktsamling Gråbergssång (titeln lånad från Fröding) i en essä jag skrev för Lyrikvännen för några år sedan som, bland annat, handlade om troll och andra skogsvarelser i poesin. Jag minns inte varför den inte inkluderades, jag har trots allt boken i hyllan. Jag lovade att överväga att skriva om den i ett annat sammanhang. Sen ville han sluta prata med mig när han hörde att jag börjat skriva kritik i DN. (Tänk vad sorgligt om alla poeter jag gillar börjar undvika mig för att jag är en av typ tre bra poesikritiker i landet.)
Egentligen var jag i stan i ett helt annat sammanhang, visserligen även det relaterat till poesi, jag känner mig ibland som en handelsresande i poesi, men på universitetet. Malmö har ju faktiskt ett universitet även om man lätt glömmer bort det eftersom det (mestadels) ligger i västra hamnen där inte en levande själ vill vistas, åtminstone inte sen den där svartklubben jag inte minns namnet på la ner. Där mötte jag en annan gammal bekant från Ordkonsttiden, känd från den mest omtalade scenen i Mejl, där Micke möter honom på Malmö C och sedan går och köper en Ord & bild på Pressbyrån, och Ludvig sen svarar (har jag för mig?) att det är höjden av lyx att träffa Fredrik Wollentz och prata om Maria Stepanova och sen gå och köpa en Ord & Bild på pressbyrån (vilket fick Jens Liljestrand att gå i taket).
I mitt liv som det ser ut just nu är det fan höjden av lyx att få en resa till Malmö betald för att få prata om arkeologi och poesi (jag kanske återkommer till det), gå på en Lyrikvännen-release och prata om Maria Stepanova med Fredrik Wollentz.